Folk och känslor

Imorse funderade jag över en sak. Vissa människor lever verkligen i sina känslor, hela tiden. Alla problem
ständigt närvarande och alla dagens intryck silas genom deras känslor. En och annan överreaktion kan ske.
Sen verkar det finnas dom som gräver ner sina problem. Kanske inte allra längst ner i ryggsäcken men dom syns och känns inte konstant. Dom levererar på jobbet, dom har koll, dom visar inget utåt och om dom gör det, så är det med förnuftiga ord. Sen kan det där dom gömt i ryggan hoppa ur lite när som.
och då dealar dom med det, eller?

Men vad är egentligen bäst? Vilka klarar sig bäst? Vilka mår bäst?

Inte skaffa barn? GRATTIS!!!

Under en vecka säger min nya praktikant (en supertrevlig kvinna) vid 3 tillfällen; Jaha är du bara 32 år, ja då har du lång tid på dig att skaffa barn.
Tillslut måste jag säga det, även om jag inte är sugen på att gå in på det.
”Ja, alltså. Jag tror inte jag vill ha barn. Jag känner inget sug överhuvudtaget.” Sen fortsättningen: Jovisst jag gillar barn. Och barn gillar mig, men jag är inte sugen. Fattar inte grejen. Jag gör inte det.
Hon svarar att: ”det är ju bra att vi är olika”.
Javisst är det så. Men ingen som väljer att skaffa barn behöver förklara sig. Dom får ett; Grattis!

Och DET börjar bli jäkligt tröttsamt. Dessutom föder det en osäkerhet hos mig. Som om jag kanske missar någon jag inte ens längtar efter. Som man inte kan förstå förrän man är där. Som om jag kanske kommer ångra mig när jag 45 år. Som om jag kommer dö ensam. Samtidigt, jag tror inte jag vill ha barn…

snart så…

snart så är mina 3 kronor klara…tandkronor alltså. känns sjukt tråkigt med tandläkarräkningen på 12500 kr,
men vad fan gör man, bara att betala och se glad ut? om jag har TUR nu, så slipper jag rotfylla 2 av dom. det får tiden utvisa. spännande…NOT!

intensivsjuk.

måndags; svinont i halsen hela dagen. annars frisk och pigg.
tisdags; nyser och är bisarrt täppt i näsan.
idag; snorar och hostar slem.
imorrn; frisk?

så här kan det också vara.

nu är det nästan exakt ett år sen jag först träffade J:s son för första gången. det gick väl…OK.
jag hade överlag jättemycket problem med att J fortfarande var gift (på papperet) och var allmänt nojig över hans ex-fru.
det dummaste misstaget var när jag läste på ”familjeliv” och andra sajter om just sk ”bonusbarn” ”ex-fruar” osv.
jag hade sån ångest så att jag grät. på riktigt.
men hur blev det?

idag när sonen fyller år har vi suttit alla 4 och ätit mat och fikat. haft trevligt, skrattat och snackat strunt!
så till dej som eventuellt befinner dig där jag var för ett år sen,vill jag säga;
det BEHÖVER inte vara ångest och hemskt rakt igenom. det kan till och med vara trevligt.

Good news!

Vi vann stegtävlingen, 5000 kr till oss i personalen att göra något kul för!
I januari kommer vår Bulgariska körledare/sångerska till Sverige och undervisar oss!
Jag får hyra min lägenhet under hela våren!

vad gör jag mer?

jo, jag går. det är stegtävling på jobbet, vinnande butik får 5000 kr att göra något kul för.
vi är så sjuuuukt nära nu, och vi ligger äckligt jämnt med en annan butik. det lär avgöras på dom här sista dagarna. jag går och går…

vad gör jag?

jo, jag jobbar.
har jobbat sen i torsdags och ska jobba till fredag.
lagom trött efter helgpasset. imorrn äre utbildning och då får vi god mat och fika,
sånt uppskattas när jag är fattig och trött.
nu sova.

Å hej.

nyss hemkommen från norrland. alltid kul, alltid jobbigt.
det var riktigt skoj att hänga med familjen men det är alltid tufft att hantera att pappa blir sämre.
(han har primär progressiv MS, den som inte går att medicinera)
nu har han iaf äntligen gått med på att flytta från huset, tack GODE GUD. detta kommer innebära en hel del jobb även för mig, men han måste verkligen flytta. jag ska också se till att han får med hjälp av kommunen med städning osv. han är liksom sitt glada jag på många sätt, men har tappat omdömet och det logiska tänkandet på andra sätt. skönt att ha med mig J upp iaf, det underlättar.
älskade J, som dagen innan avresan fick veta att en av hans vänner tagit livet av sig. strax efter att en av hans gamla klasskompisar gjort likadant. sorgligt och jobbigt.

som en extra krydda är jag sjukt pank igen pga av att jag var tvungen att gjuta ny bettskena, för annars pajar tänderna. det känns som om jag ror i motströms.
idag ska jag roa mig gratis, dvs promenad med Mia, Saffron och deras bebisar. och ikväll, ska jag faktiskt jobba som sångpedagog igen. känns som om det var lääängesen. faktiskt lite nervös, men jag tror det ska gå bra.

idag…zzz

SÅ.JÄKLA.TRÖTT idag.
lång arbetsdag med konstant högt tempo och en hel del stress. Krydda det med en offerkofta-kollega, en högstadiepraktikant,
magont och lågt blodsocker så fattar ni själva att nej, det blev ingen toppendag…
Då är det himla skönt att komma hem till J, och få en dos av verkligheten.
Just nu består verkligheten av att jag äter makaroner och köttbullar medans J och hans son pratar mycket ingående om bajs på toaletten.
Hepp!!!